På väg hem från fjällen och fast att det varit fina dagar så har jag längtat hem till mina löparvägar. Det är så jobbigt att springa i snö eller uppför berg. Häromdagen hann jag 6 km på 51 min och var helt slut. Bra träning men jag vill ändå känna att jag tar mig framåt. Att springa på landsvägen är otänkbart då det pga av snön inte finns så mycket vägren. Och även om det fanns så känns det inte speciellt mysigt att springa på en 70 väg.
Efter 2 veckor i snö är det nu dags att få upp farten. Imorgon 10 * 1000 m min tävlingsmilfart, helst lite snabbare. På lördag 3 timmar distans och på sön är det tävling, 800 m… jag är den enda i heatet som är äldre och långsam. Men är det tävling så är det och jag har ju en tid från 2018 att slå. Tävlingen kallas för surbulle indoors (namnet surbulle härstammar från textilindustritiden då yllefabrikerna bidrog till att Norrköping kunde stinka).
