ASICS Stockholm Marathon 2018, en het historia

Jag har aldrig sprungit ett marathon i riktig värme, så jag visste inte riktig vad som väntade mig igår då jag sprang mitt 7:e marathon. Att många menade att man skulle sänka sina förväntningar med 10-15 min ville jag inte riktigt lyssna på. Jag har tränat så bra de senaste 3 månaderna och visste att jag hade kapacitet att persa. Sist jag sprang ett längre lopp i stekande temperatur var i Östersund 2016, Jämtland på fötter, 21 km. Jag fick en makalös kramp i magen och den krampen har jag inte haft sedan jag börjat salta min mat/dryck dagen innan ett varmt lopp.

I fredags saltade jag troligtvis min mat för mycket då jag var var helt svullen på lördagsmorgonen. Det var flera som påpekade att jag var svullen i ansiktet så det var inte bara något jag inbillade mig. Svullnade gjorde att jag kände mig tung och det vill jag ju verkligen inte göra innan ett lopp…

Luca Mara tog några foton innan uppvärmningen. Så roligt att träffa ASICS FrontRunners från Ryssland, Tyskland, Schweiz, Dubai, Danmark, Holland och England.

Det blev en kort uppvärmning innan det var dags för de första ”lätta” km. Fram till den 7:e km kändes allt bra och jag höll mitt planerade tempo på 4:15. Jag hann säga till Jeppe som gjorde mig sällskap att det här känns lätt. Strax därefter var det inte lika lätt, och avståndet till de första 3:00 ballongerna ökade. I Frankfurt i oktober 2017 hade jag också en tidig dipp och hoppades att jag precis som då skulle få nya krafter. Jag höll nästan mitt tänkta tempo de första 2 milen men därefter blev det tufft på allvar, nu började jag må illa. Ganska snart ändrade jag målsättning och tänkte bara jag tar mig i mål så är jag glad. Alla km tider under 5:00 var bra. Jag visste att den tuffaste delen av banan var kvar vilket också gjorde att jag gav upp mitt tänka mål.

När illamåendet blev värre slogs jag för första gången någonsin av tanken att det skulle vara skönt att bryta, tunnelbanestationen ligger nära och det här är ju inte kul.. Men det var bara en tanke, jag vet att jag hade ångrat mig rejält efteråt.

För två år sedan såg upplevde jag ett liknande Stockholm marathon, då gick jag in i väggen pga energibrist och att jag sprang den första halvan för fort. Den här gången åt jag snarare lite för mycket under loppet mot vad min kropp klarar av, jag fick uppsöka en buske för ett längre besök. Jag kan inte heller skylla på att jag sprang för fort i början utan den stora anledningen till att jag inte orkade hålla tänkt fart var värmen.

Alltid finns det något att lära.

Det blev en tid på 3:11:33 och eftersom jag sprang SM kom jag in på plats 24. Jag är nöjd med att jag slutförde loppet fast att jag mådde dåligt. Under loppet hann jag tänka, nu vill jag inte utsätta mig för marathon igen, men väl i mål började jag längta till Berlin Marathon i höst. Då hoppas jag på en behagligare temperatur.

Fotograf Luca Mara @lucamaraproduction

4 kommentarer
  1. Bra jobbat! Jag följer dig och du är en stor inspirationskälla…Jag la ner alla mina ambitioner igår och kom in ca 1 h långsammare än min kapacitet..men mådde bra hela vägen.. Nu njuter jag av Gdansk och mini vacay!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras