Mitt löparår 2018

Jag brukar alltid skriva en sammanfattning av året, i år känns det lite svårare än vanligt eftersom jag av tid-och motivationsskäl inte bloggat lika ofta. 2018 års ”krönika” har fokus på löpning eftersom jag har Instagram till min hjälp där.

Januari började med en 800 meters tävling ( jag var helt klart äldst och långt efter de unga, barnen började nästan gråta av se mig tävla…)

Lite senare den månaden åkte vi på min systers bröllop till Oslo och strax därpå blev jag sjuk, först influensa som utvecklade sig till lunginflammation. Så dåligt jag var, kunde knappt ta mig upp från sängen. Så sjuk så att jag knappt orkade stressa upp mig för att inte kunna träna.

I mars kunde jag börja löpträna igen och fast att jag inte hunnit springa mycket åkte jag ändå till Barcelona för att springa marathon. Inga krav på tid utan bara som ett långpass. Det var inga problem att ta mig runt och loppet gav mersmak inför säsongen. 2018 skulle handla om marathon och framförallt Berlin som var min julklapp. Första ”prestationstävlingen” blev Premiärmilen. Resultatet var inte så mycket att hurra för men ännu tråkigare var att känslan under loppet. Tunga ben och orkeslös. Jag var rätt sur efteråt.

Hade jag då vetat att jag ganska exakt en månad senare skulle persa på samma distans med 18 sekunder så hade jag nog inte surat. Då var jag tillbaka i Oslo och sprang Sentrumlöpet där, en kuperad mil. Kändes overkligt att jag trots ett längre avbrott i träningen ändå kunde springa mitt allra snabbaste hittills. Att vila från träning en längre tid är inget att stressa upp sig för.

Nu började min absoluta favorittid på året, maj. Flera lopp i veckan och jag valde att ibland springa dem snabbt, ibland ta ett däck (vissa lopp är sponsrade av däckfirmor och den som tar ett däck som ligger längs med banan vinner 4 nya) och ibland valde jag att springa med något av barnen. Bästa loppet i maj var GöteborgsVarvet, jag fick ett nytt personbästa på 1:24:50.

I maj åkte vi även till Mallorca där jag hade fina möjligheter att träna flera pass om dagen. I Sverige började sommaren tidigt och det blev svårare att få till den tuffa träningen. Veckan innan Stockholm Marathon i början av juni kollade jag väderprognosen flera gånger om dagen. Det visade sig bli riktigt varmt och jag hade det tufft under maran. Det blev inget sub 3 den här gången men jag var inte så besviken ändå. Värmen påverkade mig mycket och jag ville helst bryta. Men det gjorde jag inte. Förutom att jag var påverkad av värmen så hade jag saltat maten för mycket och kände mig svullen och tung. Jag blev en lärdom rikare.

Sommaren kom och värmen höll i sig. Jag sprang ett par lopp bl a Trosa Stadslopp, Lavaloppet på Gotland och Salomon 27K i Årefjällen. Vi var uppe i Vemdalen en hel del där temperaturen var lite mer behaglig. Trodde aldrig att jag skulle fly värmen.

Augusti kom och det fortsatte vara lopptätt. Jag lyckades även persa i Norrköpings Stadslopp 5 km, 18:51. Men höjdpunkten var Jönköping Marathon, loppet en månad innan Berlin Marathon som skulle vara tänkt som ett bra långpass. Men det visade sig att motståndet inte var så tufft så jag vann. Helt klart ett av mina lyckligaste löparminnen. Segerkrans och allt.

Men jag skulle få bli ännu lyckligare, i Berlin. Den perfekta dagen med behaglig temperatur, bra uppladdning och avlastning tack vare att mina föräldrar följde med och tog hand om barnen.

Jag kände tidigt att idag skulle jag klara av att springa under 3 timmar och att få springa med det självförtroendet betyder mycket. 

Resten av hösten och vintern så har jag varit nöjd. Inte haft någon stress alls med att sätta nya mål. Rätt skönt att fortfarande, snart 4 månader senare vara nöjd med en prestation. 

Sammanlagt blev det 38 lopp, lika många lopp som min ålder. Inget jag aktivt kämpade med som i fjol då jag sprang 40 lopp.

Nästa år springer jag Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon och Lidingöloppet. Och såklart hoppas jag på att springa fler lopp än så, för det är loppen jag tycker är allra roligast.

Sammanfattningsvis är 2018 mitt bästa löparår hittills, men jag vet att toppen inte är nådd än. 

Tack till min tränare BG Nilensjö på Magasin Spring och Tjalve IF

Tack till mina samarbetspartners ASICS, Naprapatakuten, Wellnox Råkraft och Vitamin Well+

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras