Igår sprang jag Premiärmilen för första gången. Det enda jag kände till om tävlingen var att det skulle ha en tuff backe. Den skulle komma någon gång vid 8,5 km så jag fick tips att spara på energin till den. Jag tog det första tåget från Norrköping på lördagsmorgonen och hann förbi ASICS kontoret för att hälsa på nya och ”gamla” lagkamrater i ASICS FrontRunnerSweden. Det drog ut lite på tiden och när det var ungefär 90 min kvar till start skulle vi ta tunnelbanan till starten. Eftersom att jag vet att mycket av uppvärmningstiden skulle gå åt till att hämta nummerlapp, fota, lämna in kläder så föreslog jag att vi skulle värma upp genom att springa de 3 km istället. Det var fler som var intresserade vilket jag var glad för, inte bara för sällskapet utan då visste jag att jag inte skulle hamna fel.
Inför lopp vill jag gärna vill ha 30 minuters uppvärmning, både i form av löpning och rörlighet innan start. Min tränare rekommenderade mig att se loppet som ett 5 km:s lopp, han menade att jag skulle springa på i den första delen och därefter får se vad kroppen fixar. En km i taget och varje km i bra tempo är en bonus. Även om jag varit frisk från min lunginflammation i över en månad har jag en bra bit kvar till den form jag hade i slutet av året. Jag trodde aldrig att det skulle ta så lång tid, och tur var nog det. Frustrationen var stor som det var.
Min GPS klocka började krångla precis innan start, störande då jag ville ha koll på pulsen och såklart farten under loppet. Men det var inte så mycket att göra, jag fick springa loppet på känsla istället. Många rutinerade löpare kan ganska lätt säga i vilken fart de springer i, men inte jag.
Jag hade dock lite koll på att jag sprang strax över 4 min/km eftersom jag kunde jämföra klocktiden vid varje km-anvisning. Igår fick jag verkligen kämpa på ordentligt för att orka springa i det tempo jag ville. Och då utgick jag från det tempo som de flesta runt omkring mig hade. Vill ju inte känna att jag hela tiden blir omsprungen…
Vid 5 km såg jag att jag sprungit på ca 20:30 min och jag förstod då att något sub 40 inte var tal om. De senaste milloppen har jag varit rätt säker på att komma under 40 min, dessutom med en mycket lättare känsla än vad jag hade igår. Det kändes trist och flera negativa tankar kom. Vid 6 km lättade det lite och jag orkade den första branta backen vid 7 km. Blev lite förvånad för det skulle ju bara var en sammanlagt. Men det kom 2 till runt 8 km så jag fick känna på den där sugande känslan i benen flera gånger.
Jag tappade lite den sista halvan men inte mer än 2 sek/km. Jag sprang på 40:51 (4:05 tempo i genomsnitt).
Det var hur som helst ett bra träningspass inför årets huvudmål, att springa ett marathon snabbare.
Senare den dagen fick jag hänga med det här gänget, vi fick nya kläder och äta god brunch tillsammans.