Ett ev mina längsta träningspass

Jag kan räkna mina riktigt långa löppass på tio fingrar.

Jag är ganska säker på att inkl mina sex marathon och ett ultrapass så har jag bara sprungit mer än 42 km 2 gånger. Häromdagen sprang jag ett av de passen, 46 km blev det tillslut. Långpass vill jag helst springa tillsammans med någon. Det finns ingen pod eller musik som motsvarar sällskapet av en pratglad vän. Eftersom Frida och jag har mycket business att diskutera så visste jag att det här passet skulle kännas snabbare än vad det är (och i slutet av den här texten har jag ett tydligt bevis). Målet med träningspasset var att springa vårt gemensamma lopp, VikboVändan.

Ett lopp där upplevelsen står i fokus, inte tiden (om man inte vill).

Den 11 augusti arrangerar vi loppet för fjärde gången och eftersom bansträckningen blir lite annorlunda mot tidigare år ville vi mäta ut den nya sträckan. Dessutom tycker vi att sträckningen är fin, annars hade vi ju inte bestämt oss för ett lopp just här.

Vi skulle starta tidigt på morgonen så jag hade ordnat med alla förberedelser dagen innan, bl a lagt fram sportdryckspulver som jag tänkt blanda ihop på morgonen, laddat kameran och klockan samt t o m tänkt på ombyte efter passet. Tyckte jag hade allt under kontroll. Min klocka har krånglat en del den senaste tiden så när jag såg att den gick en timme fel orkade jag inte ställa om tiden, rädd att den skulle sluta funka då. Det spelade ingen roll tänkte jag, men där hade jag fel. Mer om det senare.

Eftersom vi skulle springa tidigt åt jag ingen frukost utan förlitade mig på att bars och sportdryck skulle räcka. Nästan framme i Östra Husby insåg jag att jag lämnat sportdryck och bars hemma på diskbänken…. Det fanns ingen tid att vända men som tur är går vårt lopp förbi mina föräldrar (efter 10 km) och där fick jag med mig polkagrisar och tranbär.

De första 35 km gick över förväntan, vi tog det väldigt lugnt men när det var dryga milen kvar började benen kännas som spaghetti. Men det var bara att kämpa på. Tur att vi inte hade bråttom alls.

Vårt lopp blev ca 1,5 km längre än i tidigare (nu är det 44,5 km) och där hade jag gärna varit klar med dagens löpning, men då övertalade Frida mig att vi lika gärna kunde testa den nya bansträckningen för barnloppet. Vi hade ju så gott om tid på oss.

Nytt för i år är att barnloppet går i skogen, på elljusspåret. 750 meter för de små och 1500 meter för de äldre (2 varv på småbarnens bana). Det är en jättefin skog så det känns som ett bra beslut. Skönt att slippa oroa sig för biltrafik.

Vi hade ju så gott om tid på oss, vi hade först tider att passa runt lunch så det skulle räcka att åka från Östra Husby vid 11. Vi passade på att prata med andra samarbetspartners och lämnade Vikbolandet som planerat. kl 11 trodde vi, men efter ett tag fick Frida ett samtal där en frågande person undrade varför hon inte var på plats, DÅ insåg vi att vi tagit fel på tiden. Oooops. Visst ja, min klocka visade ju inte rätt tid. Tror att tröttheten och kolhydratbristen gjorde att jag inte riktigt tänkte klart.

Som jag skrev tidigare, med en kompis som sällskap glömmer jag lätt bort tiden, vi hade helt enkelt så trevligt.

Den nya bansträckningen ser ni ovan på bild, efter en hemlig dryck från Gisselö Gårdsbryggeri kommer ni att springa här.

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras