Flyt i löpningen

Det har gått bra med löpträningen. Jag har längtat till nästan varje löppass.

Fördelen med att det är så isigt nu är att jag väljer att transportlöpa mer, jag har inte ramlat (än) fast att jag kör med mina vanliga skor. Det känns bättre att ramla när jag springer än att ramla med cykeln.

Igår var jag extra nöjd med löppasset, jag sprang hem från jobbet med en liten omväg. Direkt när jag kom hem hoppade jag på löpbandet och sprang 5 x 1000 m i 3:45 tempo. Efter att ha sprungit i snön kändes det så lätt att springa på löpbandet.

Idag fick jag pga av ”katastrofläge” på Föräldrakooperativet hämta dottern tidigt. Jag hade planerat att springa mitt pass under lunchen men fick istället tänka om. Löpbandet i 90 min kändes inte alls frestande när solen sken utanför. Så jag sprang 51 min med dottern i löparvagnen (sedan är hon less och kall) och därefter fortsatte jag själv i 40 min utan henne. Den känslan att slippa vagnen är rätt härlig och jag tävlade mot mig själv. Tävlingen gick ut på att jag skulle sänka medeltempot som efter 10 km och dotter i vagn låg på 5:05. Resterande 39 min skulle jag springa snabbare och målet var att få ned medeltempot till iaf 5:00.

Tisdagens pass var också en höjdare, jag skulle springa 2,5 timmar och det gör jag helst med sällskap. Jag visste att Frida skulle på ett möte så vi hade sällskap dit. Hon skulle bli klar på en timme så jag sprang ut till en badplats och tillbaka för att sedan ha sällskap hem igen. Att dela upp ett långpass så gör att det inte känns lika långt.

Även måndagens löppass var bra, äntligen fick jag springa med min man igen, han kraschade med pulkan och bröt flera revben. Med de smärtorna väljer man att avstå från löpningen. Nu en månad senare kan han springa igen.

Badplatsen i tisdags.

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.